Innan jag blev pappa så var jag helt säker att ”jag ska inte bli en sån förälder som bara säger nej hela tiden till mina barn. Jag ska ta mig tid till att förklara och prata om saker utan att bara ge ett slentrianmässigt nej.”
ELLER HUR!!!!
Framåtspolning till idag: Nej eller någon variant av det ordet är nog det vanligaste ordet jag yttrar om dagarna. ”Nej, inte klättra där!” ”Nej, du får inte ta fyra bullar.” ”Nej, inte springa i soffan!” och så vidare. Även om intentionerna var goda en gång så är det svårt att leva upp till det målet. I vardagen så ska så mycket hinnas med och göras om dagarna att det helt enkelt inte finns tid till att förklara allt eller hitta alternativ till att säga nej. Även om jag försöker så blir det till slut ett nej. Även en seg norrlänning som mig själv får slut på tålamodet till slut. Det blir särskilt påtagligt med tre barn som var och en ska få sin tid och sin uppmärksamhet. Vad kan man göra då? Ja, att det känns så här är ju en signal på att vi lever en för stressad och fullmatad tillvaro. Se till att vara så närvarande som man kan. Jag behöver inte kolla Facebook eller Instagram under tiden jag leker med mina barn. Det där jobbmailet som ”bara tar nån minut att fixa” kanske inte behöver göras under tiden som jag sitter med mina barn och tittar på Bolibompa. Fokusera på det som är just nu, alltså barnen när man är med barnen och jobbet eller vad det nu är som man måste göra vid ett annat tillfälle. Det tjänar både jag och barnen på.
Vallatwinsen 