Min åsikt är att alla män som har möjligheten ska vara pappalediga. Det ger så otroligt mycket och man kommer sitt barn väldigt nära under den perioden och det är också något som jag tror gör att man bondar inför framtiden. I den bästa av världar så skulle ju alla män vara pappalediga och föräldraledigheten delas 50/50. Tyvärr är det ju inte så och vi har en bit dit. Enligt SCB så är det tre av fyra pappor som tar ut någon form av pappaledighet vilket är en förflyttning åt rätt håll men ändå inte ända fram. I genomsnitt så tar pappor ut 15% av dagarna eller 52 dagar, vilket är alldeles för lite! Jag har pratat om det här med både släkt, vänner, ytliga bekanta och jobbkontakter när det kommit på tal och tycker jag mig höra samma argument om och om igen som ursäkt varför man inte är pappaledig:

”Jag/Vi har inte råd med att jag är pappaledig”
Ok, jag kan kanske köpa att vissa verkligen inte har råd att pappan är hemma om mamman inte arbetar överhuvudtaget eller har väldigt lite inkomst, men dom flesta har råd att vara hemma med sina barn. Det gäller ju i såna fall att anpassa sig efter att ha en lägre inkomst under en viss tid för att istället ha kvalitetstid med sina barn. Den prioriteringen är i mitt tycke väldigt lätt att göra. Vad är det man inte har råd med? Att köpa något som man egentligen inte behöver? Gå på krogen? Ja men skippa det då för några månader när du är hemma med dina barn. Är det så att man inte har råd att vara hemma för att man inte kan leva normalt, det vill säga köpa mat och betala sina räkningar så är man ju redan i deep shit ekonomiskt för det innebär ju att man inte heller kommer klara sig om man blir arbetslös.

”Jag kan inte vara ledig från jobbet, jag är oumbärlig”
Yeah, right! Ingen är oumbärlig på jobbet. Det är många som tror att dom är oumbärliga på jobbet men jobbet går vidare även om man inte är där. Företaget stänger ju inte de gånger man är sjuk så det är business as usual med eller utan en själv. Att vara hemma från jobbet är också bra för en själv för att få ett perspektiv på vad det är man gör. Work to live, not live to work liksom. En annan reflektion: Vad är det som säger att mannens tid på jobbet är mer viktig och mer oumbärlig än kvinnans? Varför ska mannen vara den som har rätt att välja att inte vara föräldraledig?

”Jag skulle inte palla att vara ledig så länge, jag skulle bli så uttråkad”
Verkligen? Du tycker alltså att det är tråkigt att spendera tid med dina barn? Då kanske du inte skulle ha skaffat några barn alls om du inte vill umgås med dom. Du har flera månader på dig att hitta på roliga saker med dina barn, ta tillvara på den tiden och ha skoj tillsammans. Återigen, varför är det mannens privilegium att välja bort att vara föräldraledig på grund av att han är uttråkad? Såna här könsrollsvärderingar från oss män får mig att må illa.

Jag har också insett att det är vanligare att yngre män (40 och neråt i min bekantskapskrets) är pappalediga eller har varit pappalediga med sina barn. Det hoppas jag betyder att det blir vanligare och vanligare och att papporna tar ut mer och mer ledighet. Framtiden får väl utvisa om det är så. Vad gäller äldre män så är det få som överhuvudtaget har varit pappalediga. Då brukar det heta: ”Är det nånting jag ångrar så är det att jag inte var pappaledig.” Den meningen brukar komma efter att jag har berättat min ståndpunkt gällande pappaledigheten. Säg inte till mig att du ångrar dig, säg det till dina barn! Det är du och dina barn som får lida för att du inte varit det, inte jag. Jag har upptäckt att det är många av dom som inte har gett sina barn tillräckligt mycket tid och uppmärksamhet under barnens uppväxt som försöker ta igen det med sina barnbarn. Tips: Det är inte samma sak! Det i sig är ett ämne för ett framtida blogginlägg så nog om det nu.

Det blev hyfsat långt det här men för att sammanfatta: Alla män! Om ni har chansen, var pappalediga med era barn och dela föräldraledigheten 50/50! Det vinner alla på. Du, din sambo och dina barn. Det hjälper också jämställdheten på traven då mammaledighet inte längre påverkar lönebilden negativt för kvinnor. Den negativa påverkan kommer fortsätta tills att vi delar 50/50 på att vara hemma med våra barn.